Monica Green

Monica Green
Ung Örn sedan 1987

Monicas örn-resa startade i Skaraborg i slutet av 80-talet. Till skillnad från de flesta av våra medlemmar så började hennes engagemang i vuxen ålder då hon som 25-åring fick sitt första barn.

”Jag började mitt engagemang inom SSU och S-kvinnor och senare engagerade jag mig i Unga Örnar. Så det började inte i Unga Örnar vilket hade varit mest logiskt. Men så blev det inte för mig.”

Monica förklarar att det inte fanns någon UÖ-avdelning där hon växte upp och att det också begränsade möjligheten att vara aktiv i Unga Örnar. Hon lägger till att hon nog säkert hade varit med om det hade funnits.

”En lärdom man kan dra är att ju fler ställen Unga Örnar finns på, desto fler medlemmar kan vi värva för det finns nog många barn som skulle vilja engagera sig om dom bara fick chansen. Men jag engagerade mig först i SSU och sen blev det naturligt att snegla lite på Unga Örnar och den fantastiska verksamhet som ger barn och ungdomar möjligheten till en rikare fritid.”

Monica blev först ledare och senare fick hon en tjänst som ombudsman. Där ansvarade hon för organisering och att starta igång nya avdelningar. Det var mycket läger som gällde och hon berättar att på den tiden hade Unga Örnar två stugor i Skaraborg där det arrangerades många läger. Det var spökläger under hösten, skidläger på vintern och mycket kanotpaddling under sommaren. 

Monica tog sedan steget vidare och utbildade sig till lärare. 1994 blev hon riksdagsledamot för Socialdemokraterna där hon var kvar i 24 år. Unga Örnar passade då på att rekrytera henne på nytt och bad henne ödmjukt att överväga ordförandeskapet, något som klubbades igenom på en kongress i Östersund 1997.

”Det var jätteroligt att bli utsedd. Mina tre barn var med och det var örn-verksamhet som passade oss allihop. Det är roligt att ha ett uppdrag där man även kan ha med sina barn. Man blir delaktig på ett sätt som gör att hela familjen kan vara med.”

Vi pratade lite om Unga Örnar på sena 90-talet och vilka frågor som var aktuella. Monica berättar att dom redan då arbetade för att göra barnkonventionen till lag. Det gjordes genom att uppvakta politiker lokalt och centralt, hålla i utbildningar om barnkonventionen och öka informationsverksamhet och kunskap om barnkonventionen. Fokus låg på att se till barnens bästa och ha på sig barnens glasögon när man fattar beslut. 

”Vi märkte att medvetenheten ökade under den här tiden.”

Monica lägger till att dom arbetade mycket med internationella frågor och ville vända sig till de ungdomar som ville engagera sig i Unga Örnar genom internationella uppdrag och läger. Hon berättar även att dom bjöd in många internationella gäster till Unga Örnars läger.

Det var jätteroligt. Vi hade stora internationella byar med gäster från stora delar av världen. Vi hade inbjudna gäster från både Palestina och Israel och det var extra kul att de umgicks. För dom var det naturligt att prata, umgås och ha verksamhet tillsammans.”

”Det var så starkt för oss att dom umgicks och att vi kunde få dom att tala med varandra när dom var på en helt annan plats än hemmaplan”

En annan sak Monica minns är arbetet med jämställdhet. Dom jobbade mycket med värdegrunden och människors lika värde. Fokus låg på att flickor och pojkar skulle ha samma chanser. Monica berättar att Unga Örnar arbetade in jämställdhetsperspektivet i sina utbildningar. Dom hade erfarenhetsutbyte med norska Unga Örnar som började med arbetet kring Stopp, min kropp för att belysa problematiken med flickor som blev ofredade och skapa en beteendeförändring kring detta. Något som senare togs efter och arbetades in i Unga Örnar i Sverige.

”Aldrig mer ska uttryck som ”Kärlek börjar med bråk”, ”han knuffar dig för att han tycker om dig” eller ”Han tycker om dig, det är därför han slår dig” accepteras. För 30–40 år sen var det tyvärr allmänt vedertagna begrepp om bråkiga pojkar. Idag är det ett annat fokus på dessa frågor. När vi i Unga Örnar uppmärksammade dessa beteenden i samhället ledde det till ögonöppnare.”

 

”Det var inte självklart då och det är det inte nu heller, men vi har kommit lite närmare ett jämställt samhälle än var vi var för 20–25 år sedan.”

När vi avrundar vårt trevliga samtal med Monica slänger hon in:

”En annan sak som slog mig var hur Unga Örnar så tydligt tog ställning mot våld mot barn och hur vi ifrågasatte krigsleksaker. En av Unga Örnars pionjärer Nic Nilsson, var förbundssekreterare när jag anställdes som ombudsman. – Hans engagemang  för bättre  parklekar, barns rättigheter och aktioner mot krigsleksaker, har påverkat både mig, Unga Örnar och hela samhällets utveckling, tror jag.”