Regeringens förslag om att sänka straffmyndighetsåldern till 14 år vid grova brott är inte bara
kortsiktigt och ineffektivt, det är ett direkt brott mot barnens rättigheter och en skam för
Sverige, som länge betraktats som en förebild i barnrättsfrågor. FN:s barnrättskommitté har
tydligt kritiserat Sverige för att ens överväga denna förändring och varnat för att den
strider mot barnkonventionen, som dessutom är svensk lag. Trots dessa internationella
varningar driver regeringen vidare ett förslag som hotar barns framtid och utmanar
grundläggande principer om ett rättssäkert och barnrättsbaserat samhälle.
Barnkonventionen är tydlig: Barn har rätt till rehabilitering, stöd och vård, inte straff som om
de vore vuxna. Ändå föreslår utredningen att barn så unga som 14 år ska kunna dömas för
grova brott med ett minimistraff på fyra års fängelse. Detta förslag inte bara kränker
barnkonventionen, det går även emot FN:s tidigare rekommendationer till Sverige. Vad vi ser
är en början på en farlig utveckling där politiken riskerar att inkludera ännu yngre barn i
straffsystemet.
Barn är inte vuxna. Deras hjärnor är fortfarande under utveckling och deras förmåga att förstå
konsekvenser av sitt handlande är begränsad. Trots detta föreslår utredningen inte bara en
sänkt straffbarhetsålder utan också att ungdomspåföljder ska kunna omvandlas till
vuxenpåföljder vid 18 års ålder, med straff som närmar sig vuxennivåer, med undantag för
livstid. Detta är en skandalös attack på barns rättigheter och på rättssystemet som ska skydda
dem.
Regeringen hävdar att förslaget behövs för att möta ökningen av grova brott bland unga. Men
det finns inga belägg för att hårdare straff eller en sänkt straffmyndighetsålder leder till
minskad ungdomsbrottslighet. Tvärtom vet vi att kriminalisering av barn ofta förvärrar deras
utsatthet och gör det svårare för dem att bryta med kriminella miljöer. Vad som verkligen
behövs är satsningar på tidiga, effektiva insatser som fångar upp barn i riskzonen innan de
hamnar i kriminalitet. Regeringens förslag är i stället ett desperat försök att framstå som
handlingskraftiga, trots att det saknar stöd i både forskning och verklighet.
Om vi på riktigt vill minska ungdomsbrottsligheten måste vi börja i rätt ände. Barn som
hamnar i kriminalitet gör det ofta som en följd av samhällets brister – en bristande
socialtjänst, otillräckliga resurser i skolan och en avsaknad av meningsfulla fritidsaktiviteter.
Som FN:s barnrättskommitté påpekat är det samhällets ansvar att ge barn stöd och
behandling, inte straff.
Att sänka straffmyndighetsåldern är inget annat än ett svek mot barnen. Det är inte barnens fel
att vuxenvärlden har misslyckats med att skapa ett samhälle där de kan växa upp i trygghet. I
stället för att lägga skulden på barn så unga som 14 år, måste regeringen ta ansvar för att
bygga ett system som förhindrar att de hamnar i kriminalitet från början.
Unga Örnar står fast vid att förslaget om sänkt straffmyndighetsålder är en återvändsgränd
som går emot både forskning, barnrättsorganisationers perspektiv och Sveriges internationella
åtaganden. Det är hög tid att regeringen slutar agera på kortsiktig populism och i stället satsar
på långsiktiga lösningar som skyddar våra barn och bygger ett tryggare samhälle för alla.
Tomas Aronson Ylipää, Förbundssekreterare, Unga Örnars Riksförbund
Svenska 
English