Regeringens förslag om att sänka straffmyndighetsåldern till 14 år vid grova brott är inte bara
kortsiktigt och ineffektivt, det är ett direkt brott mot barnens rättigheter och en skam för
Sverige, som länge betraktats som en förebild i barnrättsfrågor. FN:s barnrättskommitté har
tydligt kritiserat Sverige för att ens överväga denna förändring och varnat för att den
strider mot barnkonventionen, som dessutom är svensk lag. Trots dessa internationella
varningar driver regeringen vidare ett förslag som hotar barns framtid och utmanar
grundläggande principer om ett rättssäkert och barnrättsbaserat samhälle.

Barnkonventionen är tydlig: Barn har rätt till rehabilitering, stöd och vård, inte straff som om
de vore vuxna. Ändå föreslår utredningen att barn så unga som 14 år ska kunna dömas för
grova brott med ett minimistraff på fyra års fängelse. Detta förslag inte bara kränker
barnkonventionen, det går även emot FN:s tidigare rekommendationer till Sverige. Vad vi ser
är en början på en farlig utveckling där politiken riskerar att inkludera ännu yngre barn i
straffsystemet.

Barn är inte vuxna. Deras hjärnor är fortfarande under utveckling och deras förmåga att förstå
konsekvenser av sitt handlande är begränsad. Trots detta föreslår utredningen inte bara en
sänkt straffbarhetsålder utan också att ungdomspåföljder ska kunna omvandlas till
vuxenpåföljder vid 18 års ålder, med straff som närmar sig vuxennivåer, med undantag för
livstid. Detta är en skandalös attack på barns rättigheter och på rättssystemet som ska skydda
dem.

Regeringen hävdar att förslaget behövs för att möta ökningen av grova brott bland unga. Men
det finns inga belägg för att hårdare straff eller en sänkt straffmyndighetsålder leder till
minskad ungdomsbrottslighet. Tvärtom vet vi att kriminalisering av barn ofta förvärrar deras
utsatthet och gör det svårare för dem att bryta med kriminella miljöer. Vad som verkligen
behövs är satsningar på tidiga, effektiva insatser som fångar upp barn i riskzonen innan de
hamnar i kriminalitet. Regeringens förslag är i stället ett desperat försök att framstå som
handlingskraftiga, trots att det saknar stöd i både forskning och verklighet.

Om vi på riktigt vill minska ungdomsbrottsligheten måste vi börja i rätt ände. Barn som
hamnar i kriminalitet gör det ofta som en följd av samhällets brister – en bristande
socialtjänst, otillräckliga resurser i skolan och en avsaknad av meningsfulla fritidsaktiviteter.
Som FN:s barnrättskommitté påpekat är det samhällets ansvar att ge barn stöd och
behandling, inte straff.
Att sänka straffmyndighetsåldern är inget annat än ett svek mot barnen. Det är inte barnens fel
att vuxenvärlden har misslyckats med att skapa ett samhälle där de kan växa upp i trygghet. I
stället för att lägga skulden på barn så unga som 14 år, måste regeringen ta ansvar för att
bygga ett system som förhindrar att de hamnar i kriminalitet från början.
Unga Örnar står fast vid att förslaget om sänkt straffmyndighetsålder är en återvändsgränd
som går emot både forskning, barnrättsorganisationers perspektiv och Sveriges internationella
åtaganden. Det är hög tid att regeringen slutar agera på kortsiktig populism och i stället satsar
på långsiktiga lösningar som skyddar våra barn och bygger ett tryggare samhälle för alla.

Tomas Aronson Ylipää, Förbundssekreterare, Unga Örnars Riksförbund

Gemensamt uttalande av Olof Palmes Internationella Center och 27 medlemsorganisationer.

Läs mer på palmecenter.se

Jag har få minnen kvar av min barndom. De få jag har vurmar jag därför för lite extra.

Jag minns till exempel mitt första örn-läger väl. Jag minns den stora förväntan. För första gången skulle jag åka iväg en hel vecka, mitt i sommaren. Det kändes som en lyxsemester. Något jag inte alls var van vid.

Och så minns jag känslan av gemenskap och värme runt lägerelden på den regniga och leriga åkern. Där runt elden var alla jämlikar – trots att vi alla visste hur olika vi egentligen var och hur olika förutsättningar vi alla växte upp med. Där runt elden spelade det ingen roll.

Men utanför lägerverksamheten var skillnaderna tydliga.

”Det syntes på kläderna vi bar, hur vi åt av skollunchen och vilka som kunde följa med på skolutflykten där hyrkostnad för skdriskorna eller matsäcken var obligatorisk. ”

Vår uppväxt formar oss. Hur vår barndom är påverkar hur resten av vårt liv ser ut. Vi vet att en ojämlik barndom kan påverka flera områden i livet, både under uppväxten och på längre sikt, till exempel ökad risk för ohälsa, sämre skolresultat, missbruk, kriminalitet, arbetslöshet och behov av bistånd i vuxen ålder. Forskning visar också på att växa upp i ekonomisk utsatthet har en negativ påverkan på barns livsvillkor. Just därför är det för mig fullkomligt oförståeligt att vi inte gör mer för att se till barn inte växer upp under dåliga ekonomiska förhållanden.

När varningsklockorna nu ringer runt om i landet, där barnfamiljer inte får ekonomin att räcka till det mest basala såsom mat och blöjor borde varenda politiker vända på varje sten för att se till att inte också denna kris drabbar barnen värst. Barnrättssverige har dukat upp ett smörgårdsbord med olika förslag på hur vi kan se till att barn klarar sig igenom krisen.

I rapporten ”Barnen och krisen – så påverkas barnen av inflationen” skriven av Amanda Schulin åt Unga Örnar och tankesmedjan Tiden föreslår vi en rad åtgärder för att hjälpa barnfamiljer som drabbats av den ekonomiska krisen och de stigande priserna. I stället för sänkt skatt för höginkomsttagare, dyr folkräkning och miljardregn över privata skolor vill vi se ett höjt barnbidrag med 250 kronor i månaden som sedan löpande ska justeras upp med inflationen, gratis skolfrukost i hela landet, krisbidrag till barnfamiljer, hyresavdrag och förtur till förstahandskontrakt i kommunala bostadsköer, fri entré för barnfamiljer på badhus och muséer och mycket mer.

Med tidiga och relativt billiga insatser kan vi möta de krav som vi ställs inför, där vi ger fler barn förutsättningar för en trygg uppväxt.

Regeringen skulle bara kunna välja och vraka av förslagen från barnrättssverige.

Tyvärr är högerregeringens fördelningspolitiska ambitioner alldeles obefintliga. I stället för att satsa på barnen och motverka konsekvenserna av krisen så prioriteras sänkta skatter för oss med redan ganska tjock plånbok och fortsatta vinster i välfärden.

Det är skamligt att ett välfärdsland har en regering som inte vill hjälpa de mest utsatta, utan vänder dem ryggen när de som allra mest behöver stöd.

Ser de inte, eller bryr de sig helt enkelt inte om de som kämpar med knappa resurser?

Unga Örnar kommer fortsatt göra vad vi kan för att ge alla barn en meningsfull fritid. För att fler barn ska få känna det jag kände när jag fick möjlighet att delta på mitt första sommarläger som barn. Men vi kan inte lösa alla de stora problem som krisen bär med sig för våra barn och unga. Där måste styrande politiker våga göra prioriteringarna.

I den ena vågskålen finns våra barn och unga och hela deras framtid. I den andra skattesänkningar till de rika. För mig är valet enkelt. Det borde så vara även för regeringen.

I över femtio år har vi haft parlamentarisk enighet i Sverige om att vi har råd att avsätta en hundradel av landets inkomster (BNI) till bistånd till människor som lever i fattigdom och förtryck. En krona av hundra. I år beslutade dock regeringen att enprocentmålet skulle skrotas och att biståndspolitiken ska läggas om. Det kommer att påverka miljontals människor som lever i stor utsatthet på grund av krig, förtryck, våld och extrem fattigdom. Inte minst barn och unga.

Regeringen har börjat med att skära ner biståndsbudgeten till en fast summa om 56 miljarder kronor per år under de närmaste tre åren. En nivå som inte tar hänsyn till vår ekonomiska tillväxt eller de ökade behoven i världen. Det innebär att vi ger mindre bistånd i förhållande till vår ekonomi än vad vi gjort på flera decennier. Samtidigt har regeringen aviserat en historiskt stor omläggning av biståndet. Det ska i högre grad fokusera på Sveriges närområde och Ukraina. Behoven i Ukraina är betydande. Men att låta barn och unga som lever i fattigdom och konflikt stå för notan är oetiskt.

”BE­HO­VEN I UKRAI­NA ÄR BE­TY­DAN­DE, MEN ATT LÅTA BARN OCH UNGA SOM LE­VER I FAT­TIG­DOM OCH KON­FLIKT STÅ FÖR NO­TAN ÄR OE­TISKT”

Regeringens nedskärningar har också mött stark kritik från forskare, civilsamhället, oppositionen, och internationella aktörer. Många har påpekat att dessa kommer att få allvarliga konsekvenser för de barn som lever i utsatthet liksom försvåra arbetet att nå de globala målen för en hållbar utveckling. Särskilt allvarligt är situationen för barn i Mellanöstern och Afrika, där Sverige har ett långvarigt utvecklingssamarbete. Dessa regioner är hårt drabbade av konflikter, våld, fattigdom och brist på demokrati. Många barn lever här under svåra förhållanden utan tillgång till grundläggande rättigheter som utbildning, hälso- och sjukvård, rent vatten och sanitet. Många är också utsatta för övergrepp, diskriminering, tvångsarbete och rekrytering till väpnade grupper.

Sveriges bistånd gör skillnad för dessa barn genom att stödja organisationer som arbetar för att skydda dem från våld, ge dem möjlighet att gå i skola och främja deras deltagande i samhället. Regeringens nedskärningar hotar nu dessa framsteg och riskerar att försätta många barn i ännu större utsatthet.

Sverige måste därför snarast återgå till enprocentmålet och visa solidaritet med världens mest utsatta. Det är inte bara en moralisk skyldighet, utan också en nödvändig strategi för att bidra till en mer fredlig, rättvis och hållbar framtid. En framtid som också påverkar oss i Sverige då ökad fattigdom och förtryck inte bara orsakar stort mänskligt lidande, utan också leder till konflikter, flyktingströmmar och ökad miljöförstöring. Biståndet är en nödvändig investering i vår gemensamma framtid.

Mänskligheten står idag inför sina största utmaningar någonsin. Sveriges utveckling och säkerhet är helt beroende av att andra länders utveckling går i positiv riktning. Vi ska vara med och ta ansvar för vår gemensamma framtid utifrån vår förmåga, inte ett land som offrar barns framtid med kortsiktiga biståndsnedskärningar.

Anna Sundström, Generalsekreterare Olof Palmes Internationella Center

Tomas Aronson Ylipää, Förbundssekreterare Unga Örnars Riksförbund

Christian Kaddik, Internationell ledare Unga Örnars Riksförbund

Just nu handlar det politiska samtalet mer om hur barn ska straffas än om hur barn ska stöttas. Regeringen pratar om fängelser, straffskärpningar och hårdare tag – medan allt färre barn har råd med skolmat, fritidsaktiviteter eller ett tryggt hem att växa upp i. Vi säger: nog nu.

Unga Örnar är en organisation som alltid står på barnens sida. Barn är också människor, med rättigheter – precis som vuxna. Och just nu kränks dessa rättigheter varje dag. Barnfattigdomen ökar, allt fler barnfamiljer tvingas vända på varje krona, och barn vräks från sina hem. Matpriserna slår direkt mot barns hälsa och koncentration i skolan. Samtidigt stängs barn ute från fritiden – det är inte längre en självklarhet att kunna spela fotboll, gå i kulturskola eller åka buss till en kompis. I stället ser vi nedskärningar i fritidsverksamheter och försämringar i barns vardag.

Mitt i detta väljer regeringen att rikta blicken mot barnen som ett problem. I stället för att ge barn det stöd de behöver vill regeringen sänka straffmyndighetsåldern, låsa in 15-åringar och ge polisen ökade möjligheter att använda tvång mot barn. Barn görs till syndabockar för problem de inte har skapat, medan lösningarna som verkligen skulle göra skillnad – trygghet, stöd och resurser – lyser med sin frånvaro.

Vi frågar: var finns satsningarna på barnen? Var finns den politiska viljan att ge alla barn rätt till en trygg barndom? Vi i Unga Örnar vill se en helt annan väg. Vi säger nej till sänkt straffmyndighetsålder och till politiska utspel som gör barn till mål för en allt hårdare retorik. I stället säger vi ja till satsningar på gratis fritidsaktiviteter, tillgång till kultur, kollektivtrafik och meningsfulla sammanhang där barn får vara barn. Vi vill se en skola där alla barn får stöd att lyckas, med tillräcklig elevhälsa, resurser och vuxna som hinner se dem. Vi vill se höjt barnbidrag och bostadsbidrag för barnfamiljer, och att fler billiga och trygga bostäder byggs – så att inga fler barn behöver vräkas från sina hem.

Barn ska få hjälp, inte bestraffas. Barn ska ha en plats att leka på, inte ett system som vill låsa in dem. Barn ska få växa, drömma, lära och leva – med stöd från ett samhälle som bryr sig. Vi i Unga Örnar kräver att Sveriges regering vänder utvecklingen. Vi kräver en barnpolitik som sätter barns bästa först – inte sist.

Trygga barn blir starka vuxna.

Unga Örnars Kongress 2025

Sedan den 7 oktober 2023 har världen bevittnat ett fruktansvärt krig i Gaza. Efter Hamas fruktansvärda attack mot civila i Israel, där människor dödades och togs som gisslan, har svaret från den israeliska regeringen varit brutalt och skoningslöst. I detta krig är det barnen som betalar det högsta priset.

Tusentals barn har dödats – fler än i någon annan konflikt i modern tid. Än fler har förlorat sina föräldrar, sina hem, sin trygghet – och sin framtid. Sjukhus och skolor har bombats. Barn tvingas svälta, tvingas dricka smutsigt vatten, tvingas växa upp i ruiner. De har ingenstans att leka. Ingen plats att vara barn.

Den katastrofala situationen för palestinier började inte den 7 oktober. Den är en direkt följd av decennier av ockupation, systematiskt förtryck och politik som gång på gång förnekat palestinska barn deras mest grundläggande rättigheter. FN:s särskilda expert har varnat för att situationen i Gaza riskerar att uppfylla kriterierna för folkmord enligt internationell rätt. Det är vår skyldighet som barnrättsorganisation att agera när barns överlevnad hotas i sådan omfattning.

Unga Örnar står upp för barns rättigheter – alltid och överallt. Vi fördömer Hamas attacker och att civila, inklusive barn, fortfarande hålls som gisslan. Men vi fördömer också starkt den israeliska regeringens krigsföring, som gång på gång drabbar barnen värst. Att använda svält som vapen är ett krigsbrott. Att bomba skolor och förneka barn humanitär hjälp är ett brott mot mänskligheten.

På Västbanken hotas palestinska barn av beväpnade bosättare när de går till skolan. Tryggheten är borta. Världssamfundet ser på – men reagerar för svagt.

Sveriges regering har valt att stoppa stödet till Unrwa, FN:s hjälporganisation som når ut till barnen i Gaza med mat, vatten och utbildning. Det är ett svek. Sverige måste omedelbart återuppta stödet till Unrwa. Barns överlevnad får aldrig vara ett politiskt spelkort.

Alla barns rätt till liv, trygghet och skolgång måste försvaras – oavsett om de är födda i Tel Aviv, i Gaza eller i Jenin. Vi kräver en omedelbar vapenvila. Vi kräver att humanitär hjälp släpps fram. Vi kräver att gisslan släpps fri. Vi kräver att de ansvariga för krigsbrott – oavsett sida – ställs inför rätta.

Unga Örnar står bakom en rättvis fred där både israeler och palestinier får leva i frihet och säkerhet. Det kräver en tvåstatslösning och ett slut på ockupationen och våldet.

Vi vet att barn inte startar krig – men de drabbas alltid hårdast. Det är vår skyldighet att vara deras röst.

Inga fler barn ska behöva dö i Gaza. Inga fler barn ska behöva sörja sina familjer. Inga fler barn ska förlora sin barndom.

Unga Örnar kräver att Sverige återigen blir en stark röst för freden, för barns rättigheter och för människovärdet – i FN, i EU och i världen.

Aldrig blir frågan om rättvisa så aktuell som under kris. När det inte längre handlar om vem som har lite och vem som har överflöd, utan snarast om vem som lämnas åt sitt öde och vem som lämnas oberörd. Just nu slänger vi barnen under bussen i Sverige.

Läs på aip.nu

Vad händer med barns rättigheter när politiken förändras? Hur har barnens villkor påverkats av den politik som förts under den pågående mandatperioden? Välkommen till Unga Örnars viktiga seminarium under Almedalsveckan där vi presenterar vår nya rapport om jämlik barndom – och diskuterar vägen framåt.

Om programmet

Tidöregeringens politik har på flera sätt påverkat barns livsvillkor i Sverige. Vårt seminarium ställer frågor om vad som blivit bättre och vad som blivit sämre – men också vad som konkret behöver göras för att säkerställa en jämlik barndom för alla barn i Sverige.

Rapporten som ligger till grund för seminariet granskar politiken inom sju centrala områden:

Efter presentationen följer ett panelsamtal där vi samlar politiker och experter för att diskutera hur vi stärker barns rättigheter i praktiken.

Medverkande

Moderator
️ Isabelle Ljungberg, Kommunikationschef på LO. Isabelle har ett långt engagemang inom civilsamhället och har tidigare arbetat både politiskt och ideellt inom flera organisationer.

Panelister
Oliver Rosengren, riksdagsledamot (M), sitter i arbetsmarknads-, finans- och utbildningsutskottet. Tidigare kommunalråd i Växjö.
Tomas Aronson Ylipää, förbundssekreterare för Unga Örnars Riksförbund, med lång erfarenhet inom organisationen och i fackliga frågor.
Sara Damber, Sverigechef på Rädda Barnen och grundare till flera initiativ för barns rättigheter, bl.a. Friends och Reach for Change.
Lina Stenberg, rapportförfattare, driver Jämställdhetsinstitutet och har lång erfarenhet som skribent och debattör i frågor som rör jämlik barndom.


Välkommen till samtalet!

En granskning av regeringens politik 2022–2025 och dess påverkan på barns livsvillkor

Unga Örnars nya rapport Tidöpartierna & Jämlik barndom visar hur regeringens politik under mandatperioden 2022–2025 har påverkat förutsättningarna för barn i Sverige att växa upp jämlikt. Rapporten, författad av Lina Stenberg, utgår från Barnkonventionen och Unga Örnars idéprogram och analyserar politiken inom fyra centrala områden: ekonomi, skola, boende och fritid.

Ekonomiska förutsättningar:

Trots en pågående levnadskostnadskris har regeringen genomfört skattesänkningar som främst gynnar höginkomsttagare, samtidigt som barnbidrag, underhållsstöd och bostadsbidrag inte har höjts i tillräcklig utsträckning. Barnfattigdomen har ökat, och andelen barn i familjer som inte har råd med näringsrik mat, kläder eller fritidsaktiviteter har vuxit. Ensamstående föräldrar och barn med utländsk bakgrund drabbas hårdast.

Skolan:

Trots vissa reformer har skolans resurser inte räckt till. Allt fler skolor rapporterar om för stora elevgrupper, nedskärningar i elevhälsa och otillräckligt stöd till elever i behov av hjälp. Ojämlikheten mellan skolor ökar, liksom elevernas psykiska ohälsa. Satsningar på vinstbegränsning för friskolor och nytt betygssystem har inte kunnat kompensera för de ökade skillnaderna i skolresultat mellan olika elevgrupper.

Boende:

Regeringens bostadspolitik har i första hand gynnat hushåll med högre inkomster och fokus har legat på att främja det ägda boendet. Samtidigt har hyreshöjningar och brist på billiga hyresrätter gjort det svårare för barnfamiljer i ekonomisk utsatthet. Antalet vräkningar av barnfamiljer har ökat under mandatperioden, och regeringens nollvision mot vräkningar har övergetts.

Fritid:

Tillgången till meningsfull fritid har försämrats för många barn. Kulturskolor och fria kulturaktiviteter har fått minskat stöd. Det nya fritidskortet, som ska ge ersättning till föräldrar för barns aktiviteter, riskerar att missa barn i störst behov. Avgiftsfri kollektivtrafik, stöd till föreningslivet och jämlik tillgång till fritidsutbud har inte prioriterats i regeringens politik.

Slutsatser och vägen framåt

Rapporten konstaterar att regeringens politik har bidragit till ökade klyftor mellan barn  i strid med Barnkonventionens principer om likvärdiga möjligheter, icke-diskriminering och barnets bästa.

Unga Örnar kräver nu att:


Ladda ned rapporten